I am the rain.

Flickan kom hem efter ett långt träningspass. Inte ett leende på läpparna och rösten i hennes huvud hade inte försvunnit. Dagarna gick och allting var som vanligt. Rösten i huvudet skrek på henne; du måste förändra dig! Samtidigt som hennes kropp och själ skrek att för allt i världen inte göra något ont. Vad väljer man av två sidor? Även om det är dig själv du skadar så känns det alltig bättre än att skada andra.
Idag, idag kanske är dagen som jag ska riva tag i det stora steget och slita mig ur mig själv, bara för att passa in. Men sen när idag kommer så drar man sig ur, tänker. Imorgon, imorgon är dagen då jag ska dra av mig själv allt.
Jag vill vara som dom, men blir jag som dom, blir jag aldrig mig själv igen. Demonen som en gång fått enn rum i en, finns där och kommer finnas kvar för alltid.



såhär såg jag ut igår. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0