decent smile

We little knew that morning that God was going to call your name,
In life we loved you much, in death we do the same.

It broke our hearts to lose you, you did not go alone,
For part of us went with you, the day God called you home.

You left us peaceful memories, your love is still our guide,
And though we cannot see you, you are always at our side.

Our family chain is broken, and nothing seems the same,
But as God calls us one by one, the chain will link again.

Du är saknad.

dessa dagarna kommer vara och är otroligt jobbiga, då är begravning på fredag av hel släkts stöttpelare, han var släktens charm, släktens trygghet, nu är han borta, med vinden.
har var som min extra farfar, jag kände inte honom så väl men när vi väl sågs så klickade det alltid.
men i och med att jag inte kände honom så jättebra så kan jag inte riktigt sörja, men det som är jobbigt är att se min pappa förkrossad, hans älskade morbror, som vara som hans pappa är borta. det är nu bara et tomrum.
det finns ingenting som gör så ont. för han är stöttpelaren i mitt liv. min pappa. han har alltid funnits där för mig och varit en tryg klippa som jag sett upp till, men nu är det han som är svag, han som behöver tröst.
för att inte tala om min farmor, hennes andra halva, hennes storebror, som varit hennes liv. han är borta. en älskar storebror, som lämnat över.

det skadar mig när dom är ledsna. för jag älskar dom, jag är en del av dom. min pappa, min farmor. jag vill ju finnas där för dom. men jag vet bara inte om jag kan klara av det själv, klara av själva akten. det känss egoistiskt att säga så men jag är inte riktigt redo för detta.

förlåt, var bara tvungen att skriva av mig någonstans. hoppas ni har det bra! 
skriver vad jag gjort idag imorgon, känns inte rätt att göra det nu.

puss.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0