.

jag växte tio cm den sommaren och musklerna i mitt knä hände allt annat än med. muskeln som går över knäskålen började strama och trycka på knäskålen i mitt högra knä och knäskålen började trycka på brosket under som så småningom började lossna. jag kunde inte riktigt sträcka ut mitt knä för att muskeln var inte så lång, jag började halta. jag kände inte det själv. och så kom konsekvenserna.

jag blev sned i ryggen då jag inte slutat växa än så växte min rygg snett och jag fick något som kallas för skolios dvs en sned ryggrad. inte så kraftig skolios men om jag inte skötte mig blev den värre.

jag fick prooblem med nacken då jag inte ville eller ja, vägrade sluta avända min 15 kg tunga axelväska, min nacke fick en felbelastning och jag hade femhundranittioelva klämda nerver.

jag började gå hos en naprapat som kostade en halv förmögenhet, jag fick diagnosen mb schlatter (muskelsjukdom) i båda knäna, skolios och nackbesvär. hon förbjöd mig att hoppa, springa, dansa, rida och gå i trappor.

jag lever för dans, älskar hästar och ridning, springer mycket, hoppar mycket längdhopp och bor på tredje våningen utan hiss.

okaj, det var bara att sluta med det mesta, så i ungefär ett år har jag tränat pilates, spinning och dans. jag vägrade sluta med dansen och ja, jag hade tur och min skolios blev inte värre.

jag köpte även ryggsäck och sen vi fick våran dator i skolan så har den hjälpt mig så otroligt mycket.

igår så läste jag en klasskompis blogg och läste hur hon hade varit ute och tagit en runda längs havet och blev så fruktansvärt ledsen, jag kan inte springa utan att mitt knä viker sig, jag får inte springa för då kanske jag aldrig blir frisk. jag kommer aldrig få känna känslan om att få kunna springa obehindrat. känslan av att få känna sig riktigt frisk.jag somnar.

jag vaknar, med en tanke i huvudet. springa. jag måste springa, jag har ett knäskydd och jättebra skor det borde gå. med hjärtat i halsgropen sticker jag ut, ut och springer. jag flyger fram, det känns ingenting, min kondition är dålig, jag stannar och går, jag har vunnit, jag ler, skrattar och tar sats och hoppar upp på en bänk och hjular sen fortsätter jag springa det känns som om jag svävar fram.

jag springer, stannar går nån minut, springer , stannar, springer.

för varje gång blir det längre och längre. mina lungor kippar efter luft och jag kväver mig med luft och springer vidare. så småningom kommer jag hem.

jag tittar på klockan. 17.34. jag har sprungit i en och en halv timme.

jag lägger mig ner på golvet i hallen och bara tänker, låter mina lungor återhämta sig.

idag, var det ett år sedan jag sprang sist, idag tog jag upp kampen om att ha en sjuk kropp som verkligen strävar mot en, jag tänker vinna den här kampen. jag tänker komma med ett friskt knä OCH bra kondition.

för nu har jag lagt ner så mycket tid på att inte göra det jag vill, från och med idag tänker jag inte göra det längre. för jag ska bli frisk med bra kondition.

för idag var känslan där, bara ett stråk av känslan, att kunna springa obehindrat och att få känna sig riktigt frisk.